Mina första år

Jag är ju född i Umeå och växte upp där på 70-talet innan familjen 1978 byggde villa ca 5 mil från stan. Jag tänkte visa lite var jag bodde och berätta lite runt det.

Från 1970-73 bodde vi på Korpralsvägen 32 på Teg, den stadsdel i Umeå som jag förknippar mig själv med mest av allt!


Jag bodde i huset till höger, på femte våningen...mitt livligaste minne där var när jag satt med benen och dinglade ut genom fönstret. Det var inte så populärt har jag hört av min mor i efterhand, själv minns jag bara själva dinglandet. Minnet är en lustig sak, väldigt selektivt. Jag kommer ihåg ytterst lite från mina första år, men detta och några andra detaljer som att morsan dammsög upp mitt Lego när jag inte ville plocka upp från golvet, likaså kommer jag ihåg att jag byggde med Meccano hos en äldre granne, det luktade konstigt. Är det någon som minns Meccano förresten..?

1973 flyttade familjen till Bölevägen 13 någon kilometer från där vi bodde först.



Vi bodde i entrén längst till höger i det mittersta huset, 13A. På den tiden var det bara två våningar och platt tak, man ser ju att den tredje våningen byggts på i efterhand.
Det var jag, min brorsa, mamma, pappa och ett gäng undulater. En gång försvann vår undulathona, alla var säker på att den flugit ut, men mamma vaknade av konstiga pip i sovrummet...
Kommer ni ihåg såna där kompletta säng-kit där nattduksborden satt monterade på en skiva med en ljusramp emellan? Sängarna stod mot skivan mellan borden och rampen satt över. I alla fall, fågelskrället hade trillat ner bakom gavelskivan som var 1,5 m hög och satt fast mot väggen...som tur var fick vi fram den i tid!


Tvärs över gatan låg Klippstugan, den första frisör jag någonsin gick till, det skedde efter att mamma klippt mig i örat och jag vägrade låta henne pröva igen...jag hade en annan frisyr på den tiden som ni kan se på bilden nedan.



På den tiden kunde man handla i en riktig butik i samma kvarter som man bodde. Butiken, som i detta fall var en VIVO-butik, finns inte kvar, inte ens byggnaden finns kvar längre tyvärr, det var en gul träkåk från 50-talet tror jag.



När vi var små lekte vi ibland i två mindre trädansamlingar, den ena låg bakom huset där vi bodde, vi kallade den lilla djungeln. Jag, min bror, min kusin och två kusinbarn som var lika gamla som jag och min bror lekte ofta tillsammans, vi bodde i samma område allihopa. Det starkaste minnet jag har av lilla djungeln är när jag ramlade ner från ett av träden och bröt armen mot en rot. Jag var 6 år då.



Om man fortsatte ner längs gatan ca 100 m kom man till Charlies kiosk där vi brukade köpa plockgodis i luckan när vi inte åkte ner till stan och handlade på Fruktcentralen.




Här stod kiosken, den revs och ersattes av huset på bilden en bit in på 80-talet, vi hade då flyttat till Vindeln.


Om man fortsätter Bölevägen mot området Böleäng och stoppar efter ca 500 m så kan man se en förskola med två byggnader. Den mindre, äldre delen närmast korsningen var tidigare en skola. Jag gick mina första 2 år där, innan vi flyttade.




Andra klass.

Min fröken, som var från Skellefteå, hette Birgitta och hon var minsann en riktig fan av Skellefteås ishockeylag. Vi blev lovade glass när dom spelade finaler säsongen 77-78, så att trots att de flesta ju hejade på Björklöven var vi riktiga AIK-fans de dagarna. Som den sportinsatte vet så vann ju Skellefteå SM-guldet över Solna AIK och vi fick vår glass under stort jubel! Det är förresten hög tid att detta upprepar sig nu, 33 år sedan sist. Jag lovar att om de vinner så bjuder jag mina jobbarkompisar på glass ;-)


En glad Hardy Nilsson firar SM-bucklan

Nåja, det finns mer att berätta om Teg som stadsdel, men jag gör ett eget inlägg om detta, detta är långt nog som det är!