tisdag 21 juni 2011

Formgivare: Kjell Blomberg - en doldis?



Kjell Blomberg (1931-1989)

Kjell Blomberg föddes i Stockholm 1931 och fick sin konstnärliga utbildning vid Konsfacksskolans högre konstindustriella gren. Efter en praktikanttid vid Arabia anställdes han vid Upsala-Ekeby 1953, där han framförallt kom att arbeta med modeller för kollektioner och mönster för Gefle och Karlskrona. Även Ekebyfabriken tog tillvara hans mönsterkänsla för kakelplattsproduktionen. Exempel på hans produktion vid Ekeby är skålar och vaser i serierna Amarillo och Prisma i stilren form.


Dekoren "Pigg" (form Percy), Gefle porslinsfabrik


"Conga", B1, Gefle porslinsfabrik, 1956-


"Mangania", B2, Gefle porslinsfabrik, 1956-


"Prisma" nr 7008 och 7009, Upsala-Ekeby, 1955-56


"Amarillo", Upsala-Ekeby, 1955-56

Blomberg deltog även i arbetet med offentlig utsmyckning och har så t ex gjort väggreliefer åt Fröslundaskolan i Eskilstuna. Han lämnade Upsala-Ekeby 1957 för att gå vidare till Gabrielverken i Timmernabben.



Fisk, Gabriel, efter 1957


Köksserie och servis, "Solliden", Gabriel, efter 1957

Kjell Blomberg var även glasformgivare och producerade en del för Gullaskrufs glasbruk. Kjell Blomberg var verksam vid bruket från 1954-1977 som konstnärlig ledare. Han formgav bl.a. serierna Vineta och Stellaria, men också en hel del annat! Personligen tycker jag allra bäst om hans tidiga produktion, nedan kan ni se några exempel, men även 60-talsproduktionen är fin!










"Spets", Gullaskruf


Trioflora, KB 65/15, Gullaskruf, 1965


Blomglasserie, KB 63/x, Gullaskruf, 1963


Blomkule-serie KB 63/36, 1963

Även bland de senare föremålen finns godbitar, t.ex. prydnadsserien "Hepp" eller "klotheppar" som de också kallas, från 1971.


Hepp, "Uggla", Gullaskruf 1971


Hepp, "Broms", "Hjärta", Gullaskruf 1971


Hepp, "Blomma", Gullaskruf 1971


Hepp, "Broms", Gullaskruf 1971


Hepp, " ", Gullaskruf 1971


Jag har faktiskt lyckats hitta en sådan själv (ser ut som de blå med ringar/prickar, men min är röd, se bilden nedan!



Printura-serien från 1969 är en fantastisk serie som inte alltid är så enkel att hitta till vettiga priser. Jag glömde tyvärr bort en fin vas som nyligen gick på Tradera för en rimlig summa...men det kommer fler tåg!






Kjell Blomberg ritade även många armaturer av olika slag för Lampan och för Örsjö, här kommer några!


Lampfot, Lampan



Kökslampor, Örsjö

Till sist en intressant artikel om Kjell Blomberg som jag hittade på form 1900!


Värme dold i svalka

Julstjärnan låg i en frigolitkartong med gul klistertejp från Gullaskrufs glasbruk. Äntligen hade jag hittat ett helt exemplar av den där lustiga stjärnan som med sin plåtiga kropp påminde om en ventilöppning omgiven av ett gäng knubbiga småstjärnor i glas. På asken stod det: "Design Kjell Blomberg". Det lät bekant, ändå diffust. Vem var det? Vad hade han gjort? "Kjell Blomberg, ingen aning", sade handlaren som sålde julstjärnan.

Kjell Blomberg var en av de där arbetsamma, sympatiskt lågmälda formgivarna som aldrig fick egen strålglans. Han arbetade, löste sina uppgifter, lärde ut sin kunskap och lämnade sakerna bakom sig vid sin död. Många har säkert Blomberg-saker hemma, men få bryr sig om vem som ligger bakom de där dessertskålarna i rött pressglas, tulpanlika pokaler i rökfärgat eller lila, kurviga mörka vaser och anonyma 1950-talsfat från Upsala-Ekeby.

Uppgifterna om honom är knapphändiga, sakerna ofta anonyma. Ändå finns det något som gör att man gillar Kjell Blomberg. På en bild liknar han en av de där arbetsmyrorna från välfärdssverige: en välkammad man i trenchcoat, han kunde vara tjänsteman på regeringskansliet eller en av ingenjörerna på SAAB, med portföljen full av ritningar till noshjulet på JA 37 Viggen.

I tidningen Form som skummar grädden av tidsandan dyker Kjell Blomberg på 1960-talet upp som ett namn i annonser från Gullaskruf, inget mer. Andra glasformgivare som Lars Hellsten, Bengt Edenfalk och Bo Borgström marknadsförs stort och bildmässigt genom helsidesannonser och artiklar om glaskonst. Det är ett ungt språk, det är t-shirts och uppbrott, men Kjell Blomberg är inte med. Hans namn kopplas istället till "eldpolerat pressglas", glasfåglar, fat och skålar med stjärnor. Det är som om han vistades i en annan inte omskriven formvärld.

Han föddes 1931 och var alltså för gammal för att vara en av de unga vilda. Blombergs bidrag till 1960-talet var istället att förnya pressglaset, som höll på att somna in i en krusidullig mönstersömn. 1962 kom serien "Vineta" som blev en stor framgång. 1968 "Tiara" - traditionellt glas, men välbalanserat och hållfast i konkurrens med finska Iittala. "Stellaria" är fyllt av stjärnor och ett av Gullaskrufts mest omtyckta pressmönster.

Kjell Blomberg blev aldrig ett av "glasnamnen", men väl en "talangfull konstnär, som skickligt medverkat till att förnya Gullaskrufs produktion inom dess traditionella ramar med tonvikt på bruksvaran." ("Svenskt Glas", Wahlström & Widstrand 1991)

Hans insats förblev sval, aningen opersonlig, men med en sällsam hållbarhet. Man kan tänka sig att alla de som blivit vuxna under 1950-talet, Blombergs egen generation, den som inte föll för Beatles, popglas och nylera, alla de som levde yrkesliv med småbarn i lägenheter och radhus, ingenjörerna, lärarna, den nya stora medelklassen som tyckte 1968 var lite barnsligt, de kunde tänkas gilla Kjell Blombergs formgivning.

Stockholmsfödde Blomberg började på keramiklinjen på Konstfackskolan 1949, under bland andra Sven-Erik Skawonius. Kjell Blomberg var frimodig och utåtriktad och var en av få elever som kunde hantera den blyge och tillbakadragne keramikläraren Edgar Böckman, som av de flesta uppfattades som kunnig, men tråkig. Blomberg gick ut två år senare och praktiserade på Arabia i Finland. Tillbaka i Sverige anställdes han 1953 som 22-årig konstnär på Upsala-Ekeby och dekorskapare för Gefle och Karlskrona porslinsfabriker.




Han gjorde mönster till kakel och dekorer, bland andra Gefles "Äng" (1955-60) och "Lido" (1957-61). Vid Upsala-Ekeby formgav han skålar och vaser, till exempel serien "Amarillo", svarta fat med målade ränder eller vaser av mera anonymt slag. Han gör inga större avtryck i någon av fabrikernas minnen, han är ett av namnen i utkanten, sorterat under "övriga konstnärer".

Det måste ändå varit bråda dagar för Blomberg vid mitten av 1950-talet. Han arbetade för tre olika keramiska fabriker från 1953 och blev året efter formgivare för Gullaskrufs glasbruk utanför Orrefors. Här hade man först producerat fönsterglas. 1926 köpte ingenjören William Stenberg bruket för att starta pressglastillverkning. Målaren och mosaikkonstnären Hugo Gehlin anlitades och skapade från 1930 Gullaskrufs glasprofil med organiskt sköna och livfullt assymetriska glas. Arthur Percy knöts till bruket 1950 och fick framgångar med bland andra pressglasservisen "Reffla" (1952).

När Gehlin avled ersattes han 1954 av den unge Kjell Blomberg som "stramt och elegant" arbetade vidare som konstnärlig ledare i Gehlins spår: samma färgskala, samma organiska uppåtsträvande former, prydnadsföremål och vaser. Blombergs glas flöt elegant i stil mellan 1920-och 1950-tal, lagom modernt, ändå traditionellt och lite högdraget i grönt, lila, indigo. Det fanns humoristiska inslag: sprithundar och flaskor som revolvrar, perfekt för gillestugan. Till H55 formgav han en serie brännvinskrus med gjutna dekorer och små prydnadsdjur, fiskar och hästar. Det signerade glaset är ovanligt, ibland står det Blombergs signatur med årtal, ibland Gullaskruf och KB.

Några år senare lämnade Kjell Blomberg sin post på Upsala-Ekeby för att bli formgivare av bruksgods och serviser för Gabrielverken i Timmernabben, dit han i perioder reste från Stockholm för att arbeta. Hans största succé var servisen "Soliden", det rustika, gult i gult-lergodset med en skön känsla av smält smör och solsken. Det är hans trivselgods, anpassat till det tidiga 1970-talets längtan efter rustika, hemtrevliga saker. Med tiden byggdes serien ut med massor av delar, bla till en glöggservis. "Soliden" låg i produktion i ungefär tio år.

Hösten 1963 ersatte Kjell Blomberg sin gamle lärare på Konstfack, Sven-Erik Skawonius och undervisade i "glasarbete". Kanske var det umgänget med eleverna som ledde till att Blomberg i alla fall anammade en smula av den lekfulla tidsandan. Gullaskruf-serien "Printura" (1969) är nätmönstrade, charmiga blomklot och hans "Lucifer"-glas närmar sig popen.

Prydnadsserien "Hepp" (1971) är mycket tidstypisk: på avsmalnande fötter sitter runda bollar med olika emaljdekorerade motiv: läppar, ett öga, ett stiliserat uggeansikte eller ett guldhjärta. Andra bollar är träd och speglande emalj. "Hepparna" finns i ungefär 15-20 olika varianter och är det spralligaste och mest rörande glas Kjell Blomberg formgav.

Under 1970-talet gick flera små glasbruk samman i de så kallade "Kronabruken" som ändå gick i konkurs 1977. Samma år lämnade Blomberg Gullaskruf. Orrefors köpte glasbruket, och lät bland andra Lars Hellsten formge pressglas, innan verksamheten lades ner 1983. Några år på 1990-talet blåstes det nytt glasliv i Gullaskruf, men såsmåningom somnade hyttan in.

Efter Gullaskruf upphör de tydliga designspåren från Kjell Blomberg. På Gabrielverken berättar Lars Burmeister att han långt senare hört att Blomberg hade blivit sjuk och avlidit 1989. Han hade problem med sitt hjärta, så pass allvarligt att han på glasbruket hade smeknamnet "Pumpen".

Kjell Blombergs Gullaskruf-glas inväntar nu nya smakhorisonter. De pressade serierna "Vineta" och "Stellaria" och Gabriels "Soliden" står kvar i hemmen och antikaffärerna. På Gabriel tog man häromåret upp den gula trivselkeramiken på prov. "Den ligger lite i tiden". Julstjärnan som han formgav sänder ett förvånansvärt trevligt sken ur sin strikta form. Kanske är det typiskt Kjell Blomberg, värmen ligger väl dold i svalka, i "en egen speciell pondus", som 150-årsboken om Konstfack beskriver hans formgivning.

(Källa: PE 2004-2005, Form 1900)

15 kommentarer:

AL sa...

Tummen upp!

momaroria sa...

Åhh, Hepp "Blomma" var ju jättefina!

Randiga Tråden sa...

Vad mycket att läsa, intressant, nu ska jag hem och titta i mina skåp.

form55 sa...

Hepparna har man ju sett på loppis. Lampfoten var fin tycker jag.

Maria sa...

Hepparna gillar jag och lite extra ugglan!

La Momes Old Fashioned sa...

Kul att se ett urval av hans verk.

Texten är i stort den samma som i "Formsagor" så jag antar att PE står för Petter Eklund.

faaglarna sa...

Intressant!

Anna sa...

God morgon!
Wow, Hepp var ju jättehäftiga! Kollade bara snabbt ditt inlägg nu till frukosten. Ska läsa allt senare, verkar fullspäckat med info!

Skaffaren sa...

Trevligt med lite lärospån så här på morgonen. Man blir lite nyfiken på om han var tillbakadragen eller om han uppskattade ett visst mått av anonymitet?
Alla är ju inte skapade för rampljus.

Herr Movarp sa...

Hepparna är fina tycker jag med, såna vill jag gärna samla på mig :-)
La Momes: Jag hittade texten på Form1900, men det stämmer säker att det är Petter, jag har inte hämtat ut boken ännu så jag får verifiera där. Jag ville inte peta i den, tyckte den var så bra, därför citerade jag den :-)
Anna: Ja läs på ;-)
Thomas: Det är ju svårt att veta som du säger, det kan ju ha varit självvalt.

Yvonne sa...

Vilket super bra inlägg!
Tack!

trillivippa sa...

Hurra vilket bra inlägg! Kul att få lära sig mer om "doldisen" Kjell och kanon med matchande bilder till infon om de olika föremålen.

eli sa...

Vilken kvalitetsläsning! Tack för ett allmänbildande inlägg.

Ulrika på Leta Retro sa...

Oj vilket ambitiöst inlägg. Jätteintressant läsning. Har du aldrig funderat på att skriva en bok om nånting? Du har ju såna enorma kunskaper!

Anonym sa...

Hittade ditt inlägg när jag letade info om min fågel i mässing. Tydligen är det kb! Har hittat glasfåglar när jag googlat så det borde vara han. Men inga i mässing tidigare. Fantastiskt inlägg, så intressant o välskrivet. Spec med de små anekdoterna. Riktigt bra. Tack! Maria