Det är med sorg som jag måste tillkännage bortgången av mitt enda "Furuvik" tefat...endast några veckor sedan det kom i min ägo gick det hastigt bort, eller rättare sagt i golvet.
En snäll bekant hade hittat det på en loppis, åkte förbi och köpte det till mig, skickade det med sin faster till Falun där jag glad ihågen hämtade det nyligen!
Fatet låg i påsen i en hylla och när jag diskade lite andra loppisfynd tog jag fram det och la det i diskbaljan. Det var då det hände...min 3-årige son bestämde sig för att hjälpa till med disken, vilket ju var snällt. Han tog upp det våta och diskmedelshala fatet och....klirr...bitarna låg spridda på golvet. Då blev pappa lite sur, han sprang till mamma och slängde sig om halsen, han såg väl mitt minspel...
Man kan ju inte bli arg, normalt sett hade han kastat iväg det, men denna gång var det en ren olycka så det var mest besvikelse som jag kände. Att inte ha fått känna sitt enda Furuvik tefat mer än två veckor, en sorgens dag!
Ps. Om ni har Furuvik tekoppar eller kaffekoppar så är jag som ni förstår intresserad ds.
Hälsningar,
konstären vars alster ni skådar i bild
